Höra med huden

Av Frida Ingahmn, Audiologiskt Forskningscentrum, Universitetssjukhuset Örebro

Bild på Frida som visar Monitor på sin handled

När man talar om dövblindhet brukar man säga att 1+1=3. Hörselskadade och döva brukar kompensera för sin funktionsnedsättning med synen och synskadade brukar kompensera för sin funktionsnedsättning med hörseln. Hur stor hjälp kan vi med dövblindhet ha av känseln som kompensation?

Parivash Ranjbar är en forskare som beskriver sig själv som en tekniker med fokus på haptik som informationskanal. Hon har ett tiotal olika forskningsprojekt igång samtidigt med mål att utveckla nya tekniska hjälpmedel för hörselskadade, döva och dövblinda. Hon ger mig möjligheten att göra en djupdykning i hennes forskning så jag kan titta närmare på de projekt som bygger på att höra med huden. De som kan komma att revolutionera dövblindas möjlighet att få information på ett helt nytt sätt. I projektet ”Pattern” jobbar Parivash med att få fram en metod som ska ge dövblinda större rumsuppfattning.

Man hoppas att projektet ska resultera i att användaren med hjälp av en app i sin läsplatta eller mobil till exempel ska kunna ta en bild av rummet framför sig. Sedan ska appen kunna läsa av vad som finns i rummet och förmedla informationen med hjälp av vibrationer. Om det står en stol eller människa mitt i vägen ska användaren alltså få information om det utan att behöva ta fram sin vita käpp och känna sig fram. Appen ska även kunna tala om djupet i bilden och skiftningar i temperaturen. På så vis kan användaren avgöra om det är ett ting eller en människa hon/hann har framför sig. Det gör också att användaren kan ta en bild på en kaffebryggare och få information om den är varm utan att känna på den med handen och riskera att bränna sig.

Att vardagsteknik som smartphones och läsplattor blivit så tillgängliga och användarvänliga för alla med dövblindhet tycker Parivash är helt fantastiskt. Det underlättar hennes arbete på alla sätt och vis. - För 10 år sedan fick man uppfinna hela hjälpmedlet från början, berättar hon. Nu kan vi stoppa det i användarens iphone som hon/han redan kan hantera och känner sig trygg med. Det är bra. Parivash berättar hur viktigt det är att hjälpmedel kan anpassas till användare på olika kunskapsnivåer. -Man ska inte behöva vara jätteduktig när man börjar, då blir man bara förvirrad. När jag designar tänker jag på alla nivåer så att man kan lägga till och ta bort funktion beroende på behov och önskemål. Projektet ”Pattern” handlar om tolka visuell information till dövblinda.

Projektet ”Monitor” går istället ut på att tolka ljud med hjälp av vibrationer. Huden kan med känseln uppfatta basljud som skapar vibrationer Den mänskliga hörseln kan uppfatta ljudfrekvenser mellan 20 och 20 000 Hz. Huden uppfattar endast basljud som ligger under 800 Hz, så vad Parivash gjort är att hon skapat apparaten ”Monitor” som fångar upp ljud och omvandla dem till lägre frekvenser som huden kan uppfatta. Den första prototypen av Monitor tillverkades redan 2008. Den bestod då av mikrofoner och vibratorer kopplade till en laptop och testades på en grupp med döva.

Prototyp nr 2 som tillverkades 2011 bestod också av flertal mikrofoner och vibratorer koppla med sladdar till en smartphone. Den testades första på en större grupp döva med full syn och sedan mer ingående av fyra döva personer med mycket små synrester. Dessa fyra personer använde monitor under elva veckors tid i sin hemmiljö och ute i samhället med lyckat resultat. Nu finns den tredje prototypen av monitor färdig. Den är nu så pass liten och smidig att den kan sitta på ett armband runt handleden och är helt sladdlös. Ingen smartphone behövs. Läs om när jag testar den nya prototypen på sidan X Med hjälp av vibrationer kan man också ledsaga en person på avstånd.

Det öppnar upp för större frihet för de med dövblindhet som aktiva fritidsintressen. ”Readyride” är ett projekt där man med vibratorer ledsagar en ryttare på häst. Den finns i två olika tekniker. Den ena versionen av ready-ride består av fyra sladdlösa vibratorer som ryttaren kan placera på t.e.x. huvud, rygg, armar eller mage. Vibratorerna är kopplade till en smartphone som tar emot signaler från en annan smartphone styrd av en ledsagare. Med hjälp av mobilen och de fyra vibratorerna kan ledsagare ge enkla anvisningar som t.ex. Stanna, höger, vänster, öka takten. Det andra versionen av Readyride förmedlar ryttaren dess position i ridhuset eller padocken och kräver inte en annan människa som ledsagare. Ryttaren bär en väst med 16 olika vibratorer vars placering talar om vilken del av området ekipaget passerar.

När ekipaget placerar ett visst område i ridhuset vibrerar ett visst område ryggen Västen har upplevts som svår att använda och nu arbetar man på en tredje metod att ledsaga dövblinda ryttare på. Det projektet heter ”Horsekod” och utgår från morsekodsalfabetet. Med hjälp av korta och långa vibrationer kan då ledsagaren få fram meddelanden till ryttaren på avstånd.

Bild på Parivash Ranbjar