Tolktjänst för döva är en samhällelig service som har vuxit fram under många år. Sedan 1968 har det funnits teckenspråkstolkning i samhällets regi. Fram till 1976 var det en försöksverksamhet som bedrevs av landstingen med statliga medel.
1978 fick Handikappinstitutet i uppdrag att utveckla och utvidga tolktjänsten ytterligare. Hittills hade det främst varit barndomsdöva som haft rätt till tolkservice. Givetvis var det ett starkt krav från FSDB att också dövblinda skulle kunna få tolkhjälp. FSDB medverkade i en utredning som kom i slutet av 1979. I december 1981 kom så en rekommendation från Handikappinstitutet att landstingen skulle upprätta samordnad tolktjänst för döva, dövblinda m fl.
Innan man kom så långt hade både Handikappinstitutet och FSDB lagt ner mycket arbete. Det var uppvaktningar, konferenser, sammanträden, skrivelser. I september 1981 ordnade t ex FSDB fem konferenser runt om i landet, dit vi bjöd in landstingsfolk och representanter för dövas och hörselskadades organisationer. Avsikten var att tala om för de ansvariga hur vi ville att tolktjänsten skulle fungera. Tyvärr var landstingspolitikerna lite nödbedda när det gällde att komma dit och bli informerade. Det märktes att det behövdes information - landstingsrepresentanterna tycktes inte veta särskilt mycket om dövblinda och deras behov.
Från 1982 fick landstingen höjd hjälpmedelsersättning från staten, bl a för att bygga ut tolktjänsten. Starten var trög - under det första året hände egentligen inte så mycket. FSDB fortsatte både under 1982 och 1983 med uppvaktningar och konferenser.
Under våren 1983 ordnades informationsdagar på fem platser i alndet för att landstingsantällda och politiker skulle få veta mera om dövblindhet och vad det innebär. Deltagarna fick praktiskt känna på och få en aning om hur det kan vara att inte se och höra. med mörka glasögon som simulerade kikarsyn och med hörapparater som utestängde yttre ljud fick de försöka att ta sig fram.
Valborg Karlsson, en av FSDB:s dövblinda medlemmar, säger så här om tolktjänsten:
- Tolkverksamheten är en mycket viktig sak för oss och vi hoppas den ska byggas ut mer och mer ute i landet. Tolken är mycket viktig, och utan tolk skulle det bli svårt för oss. Tänk er att sitta på ett styrelsemöte, gå och göra inköp, gå till en fest utan tolk. Hur skulle vi kunna klara det? Därför har tolken en mycket viktig roll att fylla.
Vi har kommit en bit på väg mot en fungerande tolktjänst för dövblinda. Men ännu kan vi inte slå oss till ro. Fortfarande finns det flera landsting utan dövblindtolkar. FSDB måste arbeta vidare för att alla dövblinda i hela landet skall kunna få tolk när de behöver.