I FSDB:s allra äldsta bevarade dokument, verksamhetsberättelsen för tiden mellan bildandet i september 1959 och det första ordinarie årsmötet i maj 1960, kan man bl a läsa att styrelsen fick i uppdrag "att verka för att en speciell nyhetstidning måtte komma till stånd".
Önskningen gick i uppfyllelse redan vid nyåret 1961. Då började tidningen Nuet komma ut, på försök och som en bilaga till DE Blindas veckoblad.
Under de kommande åren diskuteras Nuet mycket och ivrigt på FSDB:s årsmöten. Man vill att det ska bli en självständig tidning, och man vill också att den skall utökas.
Hösten 1965 kommer Nuet ut med 24 sidor punktskrift i veckan. Man diskuterar också om tidningen skall ges ut på kassett. Men de flesta anser att de som kan höra på kassett också kan höra radio och alltså inte behöver Nuet.
I januari 1967 berättar Anders Arnör om en dövblind som fått en bandspelare för att spela in radionyheter på band. Sedan kunde han lyssna i lugn och ro och försöka tolka nyheterna. På så sätt väcktes tanken på hörselträning med hjälp av bandspelare. På årsmötet samma år diskuterar man åter Nuet, och flera medlemmar anser att även de som inte läser punktskrift borde få tillgång till Nuet på storstil eller kassett.
I årsberättelsen för 1972 kan man läsa att Nuet givits ut i storstil med hjälp av att anslag från Radiohjälpen.
Finansieringen av Nuet blir lite besvärlig under de följande åren. Fortfarande kommer den bara ut en gång i veckan. Men år 1978 "blev en milstolpe i tidningen Nuets historia", står det i verksamhetsberättelsen. Då fick man ett så stort statligt anslag att man kunde anställa en redaktör på heltid och börja ge ut Dag-Nuet fyra dagar i veckan. Vecko-Nuet började också komma på kassett.
Under de senaste åren har volymen på Nuet ökat. För 1984 har FSDB fått ökade anslag till en utökning och en breddning av Nuet. Inte bara "rena nyheter" utan också annat material från dagstidningarna kommer att få utrymme: sport, kultur, debatt m m.
Men den stora nyheten i fråga om information är kanske nyheterna över telenätet, som varje vardag sänds ut till de fem personer som har punktskriftstelefoner. Ännu är det ingen stor grupp, men den kommer att bli större. Det är den moderna datatekniken som gjort detta möjligt. För dövblinda kan den betyda oerhört mycket för att ge dem tillgång till åtminstone en liten del av all den information som sköljer över seende och hörande.