Stig Ohlson - Att höra med CI

Ett CI eller cochlea-implantat som det egentligen heter består av två delar.

En inre del som är lite större än kapsylen på en läskflaska och som operas in i skallbenet strax ovanför örat. Den ansluts samtidigt till hörselnerven i innerörat.

Sedan har man en yttre del som ser ut som en huvudburen hörapparat och som sänder över elektriska signaler som går via den inopererade delen till hörselnerven och blir till ljud vår hjärna känner igen. Till exempel tal. I den yttre delen sitter en magnet som sätts fast mot den inopererade delen.

Jag visste att CI fanns fast jag trodde inte så mycket på det. Jag trodde att det byggde ganska mycket på läppavläsning, och det har ju jag inte någon nytta av.

Men för två år sedan hände två saker. Dels blev min hörsel så dålig att det inte hjälpte med vanlig hörapparat: Dels hade jag i Finland och i Sydafrika träffat dövblinda som fått CI och som faktiskt hörde vanligt tal i lugn miljö. Så jag tog kontakt med hörselvården och frågade om jag kunde få ett CI.

För ett drygt år sedan så fick jag så tid för operation på Huddinge sjukhus. Det var en snabb historia. Operationen tog fyra timmar, men jag var hemma redan efter två dagar, och efter ytterligare fyra veckor hade jag fått den yttre delen, processorn, på plats och inprogrammerad.

Jag hade blivit varnad att jag i början skulle höra en massa konstiga ljud och att det behövdes en hel del träning för att det skulle fungera bra. Men det fantastiska hände att när jag slog på min CI första gången så kunde jag höra tal direkt och de "konstiga" ljuden fanns nästan inte alls.

I början hörde jag inte alla personer. Men efter det att jag fått programmet i CI justerat och efter viss träning gick det mycket bättre och jag kunde höra de flesta. Sedan dess har det blivit bättre hela tiden. I dag hör jag så gott som alla röster, jag kan lyssna på talböcker och många program på radio. Och jag kan fortfarande märka att det blir bättre för varje månad som går.

Det här har naturligtvis förändrat hela min sociala situation. Kontakterna med andra har blivit fler och lättare eftersom jag inte är beroende av tolk i varje kontakt. Jag har också fått tillgång till stora mängder information genom att jag kan följa med i radions nyhetsprogram och liknande. Det känns helt fantastiskt.

Fortfarande är det naturligtvis situationer när min CI inte räcker till. I bullrig miljö till exempel som i affären, när många pratar samtidigt och när det är trafikljud eller hög musik omkring. En del av de här problemen kan man eliminera genom att använda tekniska hjälpmedel som till exempel trådlösa slingor och liknande. Totalt sett är situationen ändå väldigt mycket bättre.

Vi har inte varit så snabba med att prova CI för vuxna dövblinda i Sverige. Delvis beror det kanske på den hetsiga debatt som förts om CI eller inte CI för döva barn. Dels kanske på att det varit relativt lätt att få tolkhjälp.

Men den personliga erfarenhet jag nu har fått av en CI-operation visar helt klart att det är något som kan ge vissa av oss dövblinda helt nya möjligheter. Och jag hoppas flera ska få möjlighet att använda CI.

De som i dag kan få CI är de som har så kraftigt nedsatt hörsel att en hörapparat ger väldigt liten eller ingen hjälp alls. Man måste också ha hört en gång så man har ett talspråk. Men uppfyller man de kraven så kan som sagt CI bli något som förändrar livssituationen helt.